Tragedin i Norge

Är tom, jag funderar, jag försöker förstå det tragiska som hänt i Norge. Angreppet på AUF, Norges motsvarighet till SSU, särskilt förfärligt. Att med våld ge sig på ungdomsförbund är avskyvärt och oacceptabelt. Fredliga sammankomster där unga diskuterar politik, lyssnar på föreläsare och umgås tillsammans förekommer i alla politiska ungdomsförbund och det går knappt att knappast förstå vad det skulle inneburit om en liknande attack drabbat vår organisation CUF. Men i dagarna måste vi lägga våra politiska meningsskiljaktigheter åt sidan, i dagarna är det mer som förenar alla demokratiska krafter än som skiljer oss åt. Mina tankar går också till mina norska vänner i Senterungdomen och Ung Vänstre, som har förlorat vänner men framförallt går mina tankar till alla AUFare och deras familjer!

Det är nu oerhört viktigt att de ofattbara attackerna, oavsett vilka vansinniga motiv de kan ha haft, inte orsakar ett minskat politiskt engagemang från unga, eller en minskad öppenhet i det norska samhället och skandinavien. Vi måste alla tillsammans stå rakryggade för frihet och demokrati.

Idag är jag stolt!

Idag presenterar Centerpartiets valberednings ordförande Stefan Tornberg sina 3 kandidater till partiledarposten. Anna-Karin Hatt, Annie Johansson och Anders W Jonsson. En mycket stark trio, en trio som gör att man idag är stolt att vara Centerpartist. De höll alla tre helt fantastiska anföranden där de förklarade varför just de skulle bli valda till ledare för Sveriges Gröna liberaler, Centerpartiet!

Man kan inte heller annat än beundra den process som valberedningen arbetar med, en öppen process. Vilket också visar att till skillnad från den slutna processen i S så har en rad tunga företrädare för Centerpartiet gått ut och nominerat olika kandidater, exempelvis här, här och här.

Tyvärr så läser man ofta kommentarerna till alla dessa artiklar och debatter, kommentarer som i stor utsträckning kommer från våra politiska motståndare, som dels säger sig vara ointresserade av Centerpartiet, att man inte bryr sig om vad som händer oss, och i nästa andetag förklarar man att vi är ett parti som kommer att gå sotdöden till mötes, för att några sekunder senare börja fälla stora krokodiltårar, beklaga sig för att Centerpartiet har förlorat sin själ. Att man efterlyser den förlorade själen, en påhittad själ som spräcker borgerliga sammarbeten, en själ som samarbetar med S och som drar sig för att kalla sig borgerliga, det är den nidbilden som vissa röda debattörer försöker sätta på oss Centerpartister!

Nu ska det iaf bli spännande att fortsätta följa debatten och diskussionerna om och kring partiets kommande ledare!

Arthursson har helt rätt.

Efter att Maud Olofsson meddelade att hon nu ska lämna över stafettpinnen som partiledare för Centerpartiet så har det varit förvånansvärt mycket media kring vem som ska ta över, och det är inte bara Centerpartister och ledarskribenter som tycker, utan även Leif Pagrotsky, han uttalar sig och förklarar vad han anser och tänker kring vilka krav som bör ställas på den nya partiledaren! Det har fått vår partisekreterare Michael Arthursson att sätta ned foten, och han har helt rätt. Paggan borde fokusera på Socialdemokraternas egna problem, vad ska S göra för att återigen bli ett parti att med trovärdighet och en politik för den stora massan? Sossar borde inte fälla krokodiltårar för Centerpartiet.

Saker som gör mig sur

Det finns olika saker som retar upp en och gör ens vardag lite bister och idag har jag råkat ut för 2 av dessa.

1. Folk som inte håller fast vid vad de har sagt och det får stora konsekvenser för andra...

2. Folk som inte klarar av att följa enkla instruktioner utan ska vara snäll och göra lite extra och glömmer bort eller missar vad faktiskt man bad dem hjälpa till med...

Ja man kan bli sur för mindre!

OnOff i KK. Hur agerar oppositionen?

Idag har tydligen OnOff begärt sig själva i konkurs. Jag väntar nu med spänning på att oppositionen kommer med krav på statligt stöd för att rädda kedjan.

Kvällens göromål!

Ja då var helgen till enda och jag njuter verkligen, efter grillat ska jag nu sätta mig, kolla ut på havet och Hårteskär eller Måsön som jag är uppväxt med att den heter, sippa ett glas rosé och bara njuta av kvällen...

Ibland är det skönt att leva!

Avgångskrav på Åkesson?

Idag Söndag, samma dag som Sverigedemokraterna gör sin riktiga premiär i Almedalen, kommer en opinionsundersökning från Skop. I undersökningen gör SD ett ordentligt tapp, var tredje sympatisör, har den senaste månaden lämnat partiet. Det ska bli spännande att se hur Jimmy Åkesson hanterar "krisen" idag då han för SDs räkning får agera och tala i Almedalen.

Hade det varit ett annat parti tappat 33% av sitt väljarstöd hade det gruffats i media om partiledarens avgång. Undrar om media och professionella tyckare kommer att väcka det kravet på Åkesson?

Lite roligt att notera är också att Centerpartiet för tredje mätningen i rad ökar sitt väljarstöd!

Ja det var dagens fundering.

Midsommarafton - helgdagar.

Nu är årets största opolitiska och oreligösa(?) högtid. Midsommarafton! Jag kan i skrivandets stund inte komma på en så avpolitiserad högtid som denna. Men ändå dyker frågan om nationella helgdagar upp i skallen, för i det mångkulturella samhälle vi idag lever i och som jag älskar och är en del av, är det viktigt att människor får chansen att fira de dagar som är kulturellt viktiga för dem, oavsett om det är julafton, det kinesiska nyåret eller karnevalen i Rio de Janeiro. Gemenskap är inte något man skapar genom statliga direktiv, utan något som skapas i mötet mellan människor. Att ha en stat som har nationella helgdagar är en signal om att vissa sätt leva sitt liv är bättre än andra. Det är icke upp till en stat att ha åsikter om när medborgarna ska känna stolthet för staten eller vid vilka högtider medborgaren ej bör gå till arbetet. Firandet av staten och nationen eller religiösa högtider är något som medborgarna frivilligt ska organisera, sprida och ta del av.

Rätten till rekreation och firandet av högtider är något positivt och är en naturlig och viktig del av vårt samhälle. Staten lägger sig inte i hur och var vi firar våra traditioner och bör inte heller lägga sig i när vi firar våra traditioner.

(S)andlådan Vilhelmina, tar den aldrig slut?

I veckan som gått har man i Vilhelmina kommun haft fullmäktigemöte där man bland annat behandlade ansvarsfrihet för kommunens förtroendevalda och den gamla majoriteten, dvs den nuvarande oppositionen.

Nog för att socialdemokraterna med Åke Nilsson och K-G Abrhamsson tidigare har betett sig grisigt åt i agerandet, men denna gång gör makttrojkan något historiskt och beviljar både socialnämnden och utbildningsnämnden ansvarsfrihet, men däremot inte nämndernas ordföranden. Naturligtvis riktar den röda majoriteten in sig på symbolen som i mångt och mycket var en bidragande orsak till att bryta det över 40 år röda styret, i Vilhelmina, centerpartisten Maria Kristoffersson, men även kristdemokraten Jonny Kärkkäinen som efter valet hållit ganska hårt på principen att kristdemokraterna själva skall få utse vem som företräder partiet i kommunstyrelsen.

Min fundering är om man verkligen kan göra på det viset? Jag har pratat med kommunrevisorer i andra kommuner och de ställer sig frågande till Socialdemokraterna och Vänsterns agerande, ingen har hört talas om något liknande. När det gäller Kristoffersson så hade dessutom revisorerna yrkat på ansvarsfrihet för hennes tid som ordförande i socialnämnden.

I samma veva så väljer socialdemokratin också att välja en ny vice ordförande i kommunstyrelsen, en post som i Vilhelmina alltid har tillfallit en oppositionen, så även under den det korta borgerliga styret i kommunen, och med hänvisning till att en oenig majoritet precis avslagit ansvarsfrihet för 2 enskilda personer och med hänvisning till detta så väljer man en socialdemokrat till vice kommunstyrelseordförande, Gunilla Prång. Enligt vad media berättar, så skulle inte jag lite på Prång vad gäller ekonomi, det är ju faktiskt få som har goda kontakter med kronofogden.

I mina ögon, även om jag tar på mig opartiska glasögon, så är Kristoffersson bättre lämpad för posten som vice ordförande i KS i Vilhelmina vilket också väljarna uppenbarligen ansåg då kryssen räknades Prångs 14 kryss mot Kristoffersson 226 kryss. Men folkstyre har väl aldrig varit något social(o)demokratiska (s)andlådepartiet i Vilhelmina paradgren.

Min uppmaning till herr Nilsson och herr Abrahamsson, växt upp, lämna (s)andlådan och sluta bete er som svin. Att bedriva politik, det gör man inte på ett konstruktivt vis då man härskar genom att söndra, genom att låta personliga vendettor gå ut över politiken och kommunens invånare, det är sådant som skapar politikerförakt.

För övrigt fanns det kommunrevisorer i Vilhelmina som avstyrkte ansvarsfrihet för kommunstyrelsen under Åke Nilsson ledning i turerna kring Cloudberry Village.

Ny blogg

Då jag nu flyttar från Umeå och Västerbotten är det dags att lämna VK-bloggen bakom sig och återigen använda sig av verktyg som läses utanför Västerbottens län.

Invigningen av min nya blogg sker dessutom på självaste midsommarafton och i skrivandets stund så spöregnar det och jag sitter hemma vid mamma och pappas köksbord i Övernjöte i Njutångersskogarna.

På denna blogg kommer du kunna ta del av mina åsikter och tankar, men även små betraktelser från livet. Ibland kommer jag att vara liberal och ibland så kommer jag att vara helt oideologisk och endast tycka på min magkänsla.

Hoppas du kommer att trivas med läsningen.

/Johan